Du bläddrar just nu i kategoriarkivet för ‘Minnen’
Ett av mina favoritprogram på radion är P3′s Christer. Igår hade de mamma special. En tjej ringde in och berättade att hon och hennes mamma blivit förbannade på en granne. Så på kvällen efter något glas vin drog de bort till grannen och satte sig på varsin sida av hans altan, och sket! Haha! Det kallar jag stört! Så Carola det är tydligen inte bara vi som tänkt tanken. Även om våran tanke var någons parkeringsplats. Men till skillnad från dessa två så gjorde vi det aldrig.
Kom ju givetvis att tänka på min egen mamma. Och för ett antal år sen (kanske 6-7?) när vi var på Ullared så var min mamma (som oftast är världens snällaste) inte så snäll mot mig. Jag gillar ju en del ”konstiga” kläder. Hade fått tag på en tunika med helt galet och färgglatt mönster på. Visade den för Nettan (mammas granne och min extramamma som vi åkte dit med). Och hon sa något i stil med ”Det är konstigt. Men hur fult man än tycker att något är när det hänger på galgen så klär du alltid i det Therése. Men jag antar att det är så att en skönhet klär i allt!” Varpå man hör min mamma säga ”… eller så är det så att inget missklär en ful…”
Jävla snällt mamma! Men du vet ju att alla säger att vi är så lika…
Har precis kollat på Modern Family. Blev så jävla full i skratt och kom att tänka på mig själv. Det som hände var att en duva kom in i huset och Mitchell blev helt knäpp. Han var rädd som fan för den där duvan, sprang omkring och skrek, var hysterisk för att till slut bli helt galen och försökte ha ihjäl duvan. Vilket resulterade i ett sönderslaget hem.
Såg många likheter med mig själv i den situationen. Har aldrig gillat att ha fåglar nära inpå. Det spelar ingen roll om det är en gråsparv eller en svan. Det är lika äckligt vilket som! Numera är jag inte så rädd men när jag var yngre. Herre gud!
Ett minne som speciellt har satt sig var en gång när jag var hemma hos Carola. Hon visste ju (givetvis) om min fågelfobi. Och när vi var yngre hade hon undulater. De behövde ju ut och flyga varje dag och när hon tog ut dem från buren så gick jag alltid ut från rummet. Men den här gången hade Carola en djävulsk plan. Vi gick in i hennes rum. Satt och pratade och efter ett tag sa hon att hon skulle släppa ut Elvis (fågeln) för flygträning. Jag reste på mig och skulle gå ut. Men döm om min förvåning när dörren inte gick att öppna. Vad jag inte sett var att Carola när vi gick in i rummet låste dörren med nyckel som hon sedan stoppade i fickan. Nu var fågeln ute och flög och jag var fortfarande kvar i rummet. Jag hade panik och ryckte i dörren, men kom inte ut. Carola står där med det mest djävulska skratt jag hört! Jag sprang in och gömde mig i hennes garderob. Men Carola var snabbt efter och ryckte i dörren och förklarade att jag skulle minsann ut därifrån. Jag skrek ”aldrig” och försökte hålla igen garderobsdörren så gott det gick. Och så höll vi på ett tag. Jävel vad arg jag var på henne sen.
Tror nog att det är det taskigaste hon gjort mot mig. För oftast var det nog jag som gjorde såna taskiga grejer mot henne. Så jag antar att hon försökte ta igen för all skit jag utsatt henne för =P Men trots allt så är vi fortfarande bästa vänner. Konstigt? Kanske… men vi kommer aldrig bli av med varandra. För oavsett hur förbannade vi kan bli på varandra (och ja, det händer fortfarande) så orkar vi inte vara sura på varandra alltför länge. Det kallar jag kärlek! =)
